Så här var det. Det hade varit en dag av inspiration och lyckorus. En dag när allting kändes möjligt. Jag hade diskuterat de frågor som driver mig hela dagen, tillsammans med andra drivna psykologstudenter från andra lärosäten. Jag hade bondat med människor från näringslivet och verksamma psykologer och fått flera uppslag på vart jag vill ta vägen i mitt kommande yrkesliv. Jag hade samlat på mig namn, mailadresser och telefonnummer och antecknat många kloka tankar. Det var en dag när allting var möjligt. Jag pratar självklart (för alla psykologstudenter) om PS10 som gick av stapeln den 22-23 oktober i Göteborg förra året.
Det var efter middagen på Valand på dansgolvet som jag träffade Tore Gustafsson, grundaren av psykologstudent.se. Jag ville föra fram mitt tack för den kontakt jag fick med psykologstudenter genom sighten när jag själv stod och nosade på utbildningen och ville veta om det var något för mig. Psykologstudent.se blev en byggsten för mig på väg in i studentlivet. Jag fick en känsla av att det här är rätt för mig som jag burit med mig sedan dess. Men tyvärr har jag knappt besökt sidan därefter.
Är det du som är vår nästa kvinnliga röst på psykologstudent.se, frågar Tore?
Det är en dag av möjligheter så självklart svarar jag:
Ja visst! Och vi går från dansgolvet för att snacka lite.
Tore vill att sighten ska leva vidare efter honom. Han vill att den ska bli mer än ett forum för alla som drömmer om att komma in på psykologutbildningen, han vill att den ska bli en verklig mötesplats för alla psykologstudenter runt om i Sverige, och han vill att sighten ska hitta till fler kvinnor. Mitt hjärta ligger nära de skrivna orden och jag bär en längtan efter att få utrycka mina funderingar, tankar och åsikter inte minst kring utbildningen och andra betraktelser från ett psykologstudentperspektiv. En längtan efter att mina tankar ska få snurr hos någon annan. Här har jag chansen tänker jag.
Men ni vet hur det är, vardagen hittar alltid ett sätt att hinna ikapp en. Bostadsräntor stiger och pengarna måste in, kärleken kommer hem från sin utlandstjänst och distanslivet och pendlandet till Stockholm fortsätter, kurslitteratur ska läsas och tentor skrivas. Vardagspusslet som vissa väljer att kalla det tar över.
Var får drömmarna plats i vardagspusslet? I de små stegen är mitt svar. Så det här blir mitt första steg, mitt första inlägg. Sedan får vi se vart det bär.
